Home again | en riktig jobbig period

Jag vaknade upp imorse av att det var jobbigt att andas, varje andetag kändes som det tog all energi jag hade kvar i kroppen. Att senare behöva resa sig från sängen och ställa sig i duschen fick mig att känna mig som ett levande lik. Jag visste inte hur jag skulle klara av att duscha, jag orkade ju inte ens hålla duschslangen ovanför huvudet? Jag visste vad som väntade ikväll, 100 dagars. Det enda jag tänkte var "inte idag, inte nu". Den här känslan och det här mörkret jag hamnar i varje månad den här tiden.

Många dagar när man vaknar tidigt och är supertrött och man förstår inte hur man ska orka sig igenom en hel dag brukar man ändå vakna till en stund efter frukost. Det där trötta och sega sitter bara i någon timme på morgonen. I detta fall går det aldrig över. Jag vaknar trött, jag kliver upp trött och jag tar mig igenom hela dagen med en känsla av att jag kommer ramla ihop när som helst.

Sitter hemma framför datorn med en celsius och försöker få tillbaka humöret och orken nu. Det är helt sjukt hur förändrad jag blir kring mensen. Om jag överhuvudtaget ska klara av att gå ut ikväll måste jag stoppa i mig massa tabletter och verkligen boosta mig själv med massa positiv energi, både så jag ska klara av det fysiskt men också psykiskt. Går in i mig själv och blir så känslig under den här perioden och klarar inte av saker jag i vanliga fall skulle glädjas åt att få göra. Känner inte igen mig själv och det skrämmer mig.

♡♡♡

Trotts detta ska jag inte missa 100 dagars festen inför studenten ikväll. Jag har fått strukit förfesten, vilken är väldigt tråkigt men känner att jag måste lyssna på min kropp och ta det lite lugnare. Jag möter upp Milva och resten där istället tillsammans med Sofie och gör det bästa av kvällen. Har jag tur så kanske jag får en liten kick av allt roligt där. Studenten är en gång i livet och vill verkligen inte missa detta! ♡

Kram Linnea

Gillar