Långa snabba dagar

Hej på er!

Strax över en vecka sen vi fick reda på att pappa har akut blodcancer och idag var första gången jag fick träffa honom. Det har varit sjukt svårt att ta in allt och samtidigt har man inte alls velat tänka på det.

Idag var första gången han fick gå utanför sjukhusets dörrar på en kortare promenad eftersom han är så pass pigg. Och eftersom han fick gå ut kunde även jag träffa honom. En otrolig lättnad att få se honom mer än genom mobilen på facetime. Men detta ska vi klara, vi ger oss aldrig!

Dagarna hemma den senaste veckan har sett i stort sätt likadana ut. Jag kliver upp 09.00, kollar på julkalendern och äter frukost tillsammans med mamma. Mellan 10-12 har vi försökt hitta på saker i hemmet, även om det är små saker är det skönt att göra något. 12 äter vi lunch och sen har jag skjutsat in mamma till sjukhuset. Och medans hon varit inne hos pappa har jag väntat i bilen eftersom jag varit förkyld. Runt 15 har vi kommit hem, gått en promenad med stella, gjort saker som behöver göras och sen är det dags för middag.

Dagarna är väldigt lika men ändå känns det som dagarna går jättefort men tiden går långsamt. Det känns som jag varit hemma jättelänge samtidigt som det känns som jag nyss kom hit. Det är svårt att förklara men tidsuppfattningen just nu är inte helt 100.

Kram Linnea

Gillar