Att riva upp i det gamla

Har börjat komma in väldigt djupt i det som hände i slutet av högstadiet nu med psykologen och det känns verkligen. Har verkligen sopat det under mattan innan och försökt glömma allt. Men det går inte i längden. Alla psykologer och läkare jag berättat för nu under min sjukperiod har verkligen reagerat starkt men också tagit mig på allvar. Alla har i princip sagt samma sak till mig och varit lika förvånade över att jag lyckats ta mig hit idag och att det inte slagit ut mig tidigare.

Nog om vad som hände och vad som var tidigare. För bara 2 veckor sen kände jag mig glad, peppad och full av energi. Då var det även dags att ta tag i det stora problemet. Att gräva upp det som orsakade allt. Jag var tillräckligt stark för att gräva i det och bearbeta allt. Jag har absolut märkt hur jag påverkats av att prata om det och förstår verkligen hur viktigt det var att jag var tillräckligt stark och frisk för att hantera allt. Känslorna jag kände under denna period har liksom satt sig i mig nu igen fast med betydligt mildare grad, känns lite som att det är för att jag ska bearbeta samma känslor igen som jag hade då. Som att jag ska återuppleva allt igen för att kunna hantera det på ett annat sätt så det inte följer efter mig mer i livet. Förstår ni hur jag menar?

Det värsta i denna bearbetningsperiod är att man just återupplever allt på olika sätt. På nätterna drömmer jag om allt som hände och vaknar av känslan att det faktiskt hänt nu. Måste ständigt påminna mig om att det är gamla känslor jag känner och att mycket inte ens är sant. Jag har både sambo, vänner och familj runt mig men ändå känner jag mig ensam. Detta för att jag gjorde det just då. Har inte riktigt trott på sånt här innan men nu förstår jag hur sjukt viktigt det är att prata igenom allt, verkligen allt! Inte bara nämna det och sen glömma det, utan prata med någon utomstående och gå igenom allt. Bakgrund, känslor, händelser, allt som var både före, under och efter. Har fått så mycket perspektiv på saker och är faktiskt stolt över mig själv över hur långt jag kommit. Att jag nu också inte anklagar mig själv för något, det tror jag är det absolut viktigaste. Att älska sig själv och vara den bästa version av sig själv man kan vara är det viktigaste för att må bra!

♡♡♡

Kram Linnea

Gillar

Kommentarer

sarahlinnsliv
sarahlinnsliv,
Det är så viktigt på så sätt att bearbeta och bygga upp sig själv istället för undvika det jobbiga. Hoppas du får rätt hjälp och att det blir bra i slutendan,kram <3
nouw.com/sarahlinnsliv
linneahedberg
linneahedberg,
Tack fina du! ♡
nouw.com/linneahedberg