hur det var att tatuera sig

Hej på er! ♡

Frick frågan om jag inte kunde göra ett mer detaljerat inlägg om hur de var att tatuera sig och hur jag tyckte det var. Hade tänkt lite på det innan men tänkte att det inte skulle vara någon intressant läsning, men kan absolut göra det.

♡♡♡

Jag visste sen flera månader tillbaka att jag någon gång under "vårsidan" (jan-juni) skulle tatuera mig men hade inget bestämt datum. Men jag tog tag i det och bad om en tid i fredags (31/3) och fick svar tisdagen veckan efter om ett förslag på tid till den 28/4. Alltså jag fick ju panik när jag såg det, redan då tyckte jag det var för på eller vad man ska säga, jag hade tänkt mig en tid i augusti typ så jag skulle ha bra tid att förbereda mig haha. Dock kunde jag inte det datumet så jag bad om en ny tid, fick snabbt svar och kan ju säga att mitt hjärta stannade helt när han frågade om jag kunde komma "imorgon". Först tänkte jag "nej nej nej aldrig i livet" men samtidigt kände jag att jag vill göra detta och det blir inte bättre för att jag skjuter upp det, så jag tackade ja och fick åka ner till Stockholm.

Var så stört nervös dagen jag skulle göra det. Hade ju fått bra beskrivning om att äta bra innan, dricka och inte gå på tom mage. Alltså ja, det gick väl sådär. Var så sjukt nervös så kunde väl inte äta speciellt mycket. Men jag försökte! När vi väl klev av bussen och skulle gå till studion var jag så nervös så jag gick bara helt tyst och ville inte prata. Hade ju fått höra hur hemskt det skulle vara att tatuera just revbenen och att det var det värsta stället. Men jag intalade mig själv hela tiden att det inte var farligt och att jag " i alla fall inte skulle dö" haha.

Väl framme så fråga han om det var första gången, vilket det var. Och öven då blev jag informerad om att revbenen skulle vara värsta stället. Aa min nervositet blev inte bättre där. Men vi fixade i alla fall ordning allt, bestämde tatuering och gjorde klart allt. När jag väl la mig ner och han frågade om jag var redo att sätta igång var jag först sjukt nervös men samtidigt kände jag att "nej nu jävlar" så han började lite så jag skulle få känna hur det kändes. När han väl började var det som att en stor sten bara lossnade och andningen föll tillbaka till normalt. Det var en känsla som var långt ifrån ont. Visst var det en konstig känsla men det gjorde inte ont. Jag hade hört historier om att det skulle kännas som rakblad som skar upp osv men det var verkligen inte så. Självklart är det olika från person till person, är man känsligare så är det klart att det känns mer.

Det jag tyckte var jobbigast var att ligga still. Ni vet när någon ber en att vara helt stilla, då går det inte. Haha då får man sån press att man måste ligga stilla och då rycker man ju överallt. Jag vågade knappt andas för jag trodde det skulle förstöra allt, men det slutade man tänka på efter ett tag. Det enda jag tyckte gjorde ont var när han fyllde i på ställen han redan varit på, det var liksom redan irriterat där så man var känsligare där. Men eftersom jag gjorde en text så var det inte så mycket att fylla i, det gick ganska fort (45min). Det var en konstig brännande känsla lite då och då men nästan hela tiden var det inte alls farligt. Gjorde ont ytterst få gånger och vissa gånger var det nästan skönt haha.

Den värsta smärtan var efter allt var klart, när han skulle tvätta rent. Alltså sprit i sår.. aa ni vet hur det känns, haha man vet att man lever. Men sen var allt lugnt, man är såklart lite öm efteråt men det försvinner typ efter ett dygn så det är rätt lugnt. Jag skulle lätt kunna göra om det utan problem.

Kram Linnea

Gillar

Kommentarer

iidajjohansson
iidajjohansson,
Åh vad snygg!! 😊
nouw.com/iidajjohansson